Halvdag på jobbet, maskeradhelg som alltid är fylld med fester.

Och jag är rädd för helgen.

Idag skall jag egentligen ut på konsert men jag tror att jag kommer att banga ur det. Kompisen som skall med skall till Turkiet resten av veckan på välförtjänt semester och jag får känslan av att han drar med för min skull mer än bandets. Antagligen behöver jag ut för att inte bli lämnad med mig själv och börja tänka och må dåligt. Vilket är precis vad jag är rädd för att jag kommer att göra den här helgen. Jag litar inte ett skit på mig själv just nu. Det går upp och ner som värsta berg och dalbanan. Inte så att jag stunder av euforisk lycka, men jag mår ok och är väldigt glad över att jag gör det. Sedan så stillnar världen till och jag hamnar ensam med mig själv och kan inte låta bli att tänka tillbaka.

Jag tror inte att jag kan komma vidare utan att först syna mig själv, acceptera och sätta upp vad som är viktigt för mig framåt. När jag mår bra handlar det om att jag inte tänker på det utan lever precis i nuet. Försöker fuska och bara låtsas som om det regnar. När jag är själv har jag problemet att så många saker jag tycker om är relaterade till historien. Tvprogram, musik, mat, kläder, tankar har tappat sina tidigare identiteter och förknippas med olika situationer i år. Jag måste naturligtvis vinna tillbaka dom för att inte förlora dom som någon sorts patetiskt offer till mitt ex. Men varje sådant återerövrande är en strid som jag inte alltid vinner. Det känns som om jag vill byta ut allt så att inget påminner mig.

Jag har möblerat om fullständigt, klär mig annorlunda, lagar helt annan mat om jag lagar mat och lyssnar på musik vi inte lyssnade på. Det håller inte. Jag överger mig själv om jag inte kan ta tillbaka det som var viktigt för mig innan, och under tiden med henne.

Och nu som sagt helg. Ensam i en lägenhet med minnen som samtidigt är min enda egentliga tillflyktsort.

Jag försöker lova mig själv att jag skall igenom den här helgen med hjälp av konstruktiva, positiva saker. Jag hoppas att jag lyckas för annars kommer den helgen att vara väldigt väldigt lång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är splittrad. Världen är som ett mynt, en bra sida, en dålig sida. Jag kan inte hjälpa att jag tittar på den dåliga sidan. Den som handlar om min före detta. Varöfr utsätter jag mig själv för det? Jag var den som sade nej, satte stopp. ...

Jag svarade rätt nyligen på en blogg på frågan "vad är kärlek".   Kärlek är nog något unikt för var och en av oss. Den kärlek jag känner för vissa människor är unik i varje enskilt fall. Familj, barn, vänner, flickvänner. Alla får dom olika känsl...

Jag suger på att göra slut. Jag tror att jag är en relation-junkie och av alla tjejer jag varit med så har jag antingen satsat och då är jag obrottsligt lojal eller så har jag aldrig gett förhållandet en chans.   För ett tag sedan gjorde jag sl...

Mina strategiska tankar med den här bloggen... (Hur pretansiöst låter inte det?) är att beskriva mig nu. Skriva av mig det som händer nu. Jag är i en uppförsbacke. Men det är postitivt! Jag är på väg upp ur en flera års lång situation där jag mått mi...

ja det är väl den första delen man måste förstå för att läsa här.   Jag är en kille som är 43 år gammal på pappret men jävligt mycket yngre på insidan. Jag jobbar, är pappa till 2 killar, ensamstående igen, bor i västsverige och sedan ett par år ...