Jag suger på att göra slut.

Jag tror att jag är en relation-junkie och av alla tjejer jag varit med så har jag antingen satsat och då är jag obrottsligt lojal eller så har jag aldrig gett förhållandet en chans.

För ett tag sedan gjorde jag slut med min flickvän efter 7-8 månders förhållande. Inte för att jag inte älskar henne. Det gjorde jag definitivt när det tog slut. Utan för att hon inte längre var öppen mot mig. Hon slutade att prata med mig om allt det där som tyngde henne (vilket var massivt) utan valde istället att prata med andra och låta mig sitta där utan nån koll och bara vänta på det där samtalet, smset eller ett jävla livstecken på att vi faktiskt var ihop.

Till sist fungerade inte längre - det förstod till och med jag. Trots att jag var över öronen kär i henne. Hon berättade att hon älskade mig, men det var bara ord, hon visade det inte på något sätt - alls.

Till hennes försvar måste jag säga att hon mår illa dåligt för många saker och jag tog smäll efter smäll efter smäll för det. Jag ville finnas där. Men jag fick inte. Jag förklarade att jag kunde hålla distans, låta henne brottas med sina demoner själv om hon ville det. Men att jag behövde hennes stöd med en liten kontakt då och då. Ett litet meddelande om att jag var viktig. Som svar fick jag straffet av en längre tids utfrysning - om man inte räknar med ett felskickat sms till en holländsk kille om att "I pissed her off".

Intellektuellt finns det inga konstigheter med att jag gjorde slut. Själsligt fanns det många. Det som är så otroligt ledsamt är att jag tvingades göra det eftersom det gjorde det svårare för mig att gå vidare. Jag hatar att ta beslut för någon annan. Ge mig fakta och jag kan relatera. Håll mig i mörker och jag får gissa. Nu fick jag gissa och det var ohållbart. För mig hade det varit så mycket enklare att höra att hon inte älskade mig. Inte att efteråt höra att hon visst älskar mig. Nu fick jag sitta där och undra innan det blev klart att jag gjorde rätt.

Det är så löjligt att vi inte klarar av att vara öppna mot dom som vi har älskat. Det är inte bättre att tona ner saker om det gått åt helvete, det är bättre att vara rak och ta bort funderingarna. Det är aldrig roligt eller något annat postivt när ett förhållande tar slut, men om man inte vill straffa den andra så är det bättre att vara rättfram. "We had a good run but now its over. I dont love you anymore"